Inlandsisens bomärken

Spåren av när isen kom och när isen drog.

När isen kommer – vattnet som rinner uppåt

Spåren av när isen kom kan ses här vid Sjäkroka, i den innersta delen och ännu tydligare på udden.
Den senaste nedisningen börjar för ett hundratusen år sedan. En enorm inlandsis börjar växa utåt från Västerbotten tills nästan hela Norden är istäckt. Isen glider framåt över underlaget på en tunn film av komprimerat och nedkylt vatten laddat med vassa stenar.
Öjas berggrundsrygg bromsar inte isens rörelse mot sydost. Istället slipas öns västra sida ner av de vassa stenarna i det komprimerade och nedkylda vattnet under isen. Efter att isen passerat, släpper trycket och vattnet under isen fryser. Det gör att underlaget på Öjas östra sida blir uppsprucken.
Vid låga punkter, på Öjas västra sida, släpper inte vattentrycket då isen kommer. Istället rör sig isen tätt intill underlaget. Under isen blir trycket så högt att vattnet tvingas röra sig uppåt och mejslar då ut enorma slingrande kanaler.

När isen drar sig tillbaka – klapperstensfälten

Den enorma inlandsis som täcker Norden i tiotusentals år drar sig så småningom tillbaka. Isens tyngd har tryckt ner Norden. När isen dras tillbaka studsar landet upp igen. Men eftersom isen smälter så stiger även havet.
När land och hav stiger i samma takt bildas stränder. När landet stiger snabbare än havet höjs stränder så att havet inte kan nå dem längre. Nu finns de kvar som ränder av rundade stenar, klapperstensfält, högt upp ovanför dagens vattenlinje.
Just här i Själkroka i sänkan längst in låg en bosättning för vikingatidens människor, på säsongsbesök på Öja för säljakt och fiske. Klapperstenarna här var deras strandlinje. Ett stort klapperstensfält finns på öns östra sida, alldeles norr om Jättegrytan.

Tomtningen i Själkroka

Vikingatid

Hitta till Själkroka

Upptäck mer

Havsörn

Ett skärgårdsdrama i flera akter

Bredmar

Bra rastlokal för fåglar just norr om byn.

Området söder om byn

Fåglar i Området söder om byn