Storhamn – den flyttade byn

Ny teknologi, nya farleder, tider att flytta

Första ångfartyget

”Holm hade hört berättas om då den första ångbåten kom upp under Landsort. Han visste dock inte när det inträffade och inte heller vilka personer som var med.
– Alltnog, vakten kommer en vacker dag nedspringande från utkiken och talar om, att det kommer ett fartyg där långt ute till sjöss. Och det brinner! Han vill ha upp hela vakten, så man får diskutera vad man kan göra för att hjälpa. Mycket riktigt syns det ett råriggat fartyg men utan segel, och det kommer snabbt närmare. Röken avtar. Ska man manna flera båtar och ro ut för att hjälpa? Men nu kommer det en rökpuff igen. Och då ropar den som har kikaren till: ”Nu sätter hon lotsflaggen! Förresten ska jag säga er pojkar, att röken vi ser kommer ur en lång skorsten. De ä en ångbåt, ska ni få se”.
(Berättat för Axel Öberg av lotsen Albert Holm, fartyget på bilden ett exempel seglande ångfartyg vid 1800-talets mitt)

Lokalhistorikern Maria Landin berättar

Fram till mitten/slutet av 1800-talet bodde lotsarna på olika platser. På Landsort bodde de vid Storhamn men också på norra ön i byarna Skravlet, Skutvik, Gåludden och Norrudden. Dessutom bodde det lotsar på Kroksär, Stor-Pelles holme, Leskär och på södra Torö.
Bosättningarna på norra Landsort och runt det som kallas Herrhamra hamn har sin grund i att inomskärsfarleden gick där. Den största delen av fartygstrafiken vågade sig inte ut på öppet hav. Så lotsarna hade nära till de lotssökande fartygen. (bilden Västerhamn 1887)

I Storhamn hade skärborgarna från Trosa ”första tjing” på de bästa platserna kring östra och västra hamnarna och det var trångt. Först efter det att staten övertagit Öja 1839 stärktes lotspersonalens ställning gentemot skärfiskarna.
I mitten av 1800-talet minskade antalet lotsningar i inomskärsfarleden. Sjökartläggningen och fyrbelysningen blev bättre. Fartygen blev större och mer djupgående och föredrog att färdas på öppet hav istället för i den trånga skärgården. Detta sammantaget gjorde att lotsarna började flytta ner till Storhamn. Flyttningen inleddes på 1840-talet och kan anses vara definitivt avslutad 1910.

(De båda gamla bodarna på bilden är från Trosafiskarnas tid)

Vid flyttningen monterade man vanligen ner sitt hus och transporterade virket till Storhamn där huset återuppfördes. Ofta förändrades byggnaderna avsevärt vid dessa flyttningar. Husen byggdes till, försågs med vindsvåning och veranda.
Under en period som började 1890 och varade fram till ca 1920 byggde ett antal lotsar också större bostadshus som ersättning för äldre små hus.
Att exakt peka ut vilka hus som är flyttade från norra delen av ön till Storhamn är idag svårt eftersom de i många fall blivit ombyggda och ägandet gått ur släkten. (Bild från 1895)

Hitta till Hamntorget

Upptäck mer

ERSTA Södra kanonen

Kal hjässa kvar, härlig utsikt, värd en avvikning från grusvägen

Vikingatid

Här höll säljägarna och fiskarna till för 1 000 år sedan

Resande Man

Resande man – ett legendariskt skattskepp