Bebyggelse och verksamheter i skärgårdssamhället Landsort har alltid, förstås, varit beroende av och behövt anpassa sig till havsnivån. Under århundraden har nivån på sjön påverkat ända från var människor över huvud taget har kunnat bo, hur vikar kunnat utnyttjas som hamnar, var säljakten kunnat äga rum till var lotsplatsen ska ligga. Marinarkeologerna, MARIS, vid Södertörns Högskola har under flera årtionden utforskat Landsort, både över och under vattnet.
Nu har MARIS fått ett fyraårigt stöd från stiftelsen Voice of the Ocean för att studera människors förhållande till havsnivåförändringar i det förflutna. Den nya studien heter Sea Change. Projektet ska visa på olika strategier och val i kustsamhällen när havsnivån förändras, i endera riktningen. Det ska därigenom bidra till kunskaper om hur vi idag kan göra inför möjliga dramatiska miljöförändringar. Bland annat Gotska Sandön sydost om Landsort och Gamlebyviken i sydväst.
Arkeologins långtidsperspektiv gör det möjligt att belysa och förstå människans förhållande till miljön under helt andra tider än vår egen. Marint arkeologiskt källmaterial är dessutom ofta väl bevarat både som orörda lagerföljder och organiskt material, jämfört med det man finner på land. Förhoppningen är att det ska ge djupare kunskap när det gäller historiska miljöförändringar och hur människor faktisk handlat i förhållande till dem på en specifik plats.
Landsort har mellersta Sveriges och norra Östersjöns perspektiv. Det vill säga en mycket lång utveckling med sjunkande vattennivåer. Kollapsen av den Baltiska issjön för 11 500 år sedan hann inte Landsort uppleva. Men i kustområdena i mellersta Götaland sjönk vattennivåerna med 25 meter på bara två år.
Den ytterskärgård som för 1 000 år sedan var säljägarnas jaktplatser vid Landsort försköts med den lägre vattennivån successivt allt längre ut (Tomtningen i Själkroka).
Den vik på Landsort som för 500 år sedan utgjorde en viktig fiskehamn grundade upp och blev oanvändbar (Bredmar).
Och det gamla samhället i norr (Öja by) flyttade till södra änden på ön, därför att landhöjningen medverkade till att sjöfarten för 100 år sedan med de nya och mer djupgående stålfartygen började gå söder om Landsort.