Så här dags på året, i mitten av mars, har under århundraden isläggningen toppat i Östersjön och havet runt Landsort. Men nu, ingen is. Och det verkar inte vara tillfälligt.
När man kunde köra bil till Landsort
På Landsort har det under långa tider hetat att det kommer en isvinter sådär vart 7-8 år. Med isvinter förstod man en sådan isläggning att man under perioder kunde ta sig ut till Landsort till fots, även med bil. Som till exempel här lotsen Hans Sjöblom året 1956 med sin bil på isen utanför Landsorts Norrhamn. Vintern 1986/87 var senaste (sista?) gången det här kunde ske. Så nu är det inte ”sådär 7-8 år” sedan senaste isvintern. Det har gått 25 år.
SMHI om data och klimatförändringar
Isvintrar delas in i tre svårighetsgrader. En vinter med lägre isutbredning än 115 000 km² räknas som mild, en normal isvinter ligger i intervallet 115 000 km² till 230 000 km² och en svår över 230 000 km². Förra årets vinter var med sina 37 000 km² med säkerhet den lägsta utbredningen sedan 1900.
Isvintrarnas svårighetsgrad och längd varierar från år till år. I ett framtida varmare klimat förväntas isvintrarna i Östersjön att bli kortare och isen få en mindre geografisk utbredning. Isläggning kommer fortsätta att vara en naturlig del av Östersjöns årscykel och även i framtiden kommer stränga isvintrar att kunna inträffa, om än mer sällan än under det gångna seklet. (Läs mer hos SMHI om isen)
Den största isen av alla – Inlandsisen
På Landsort kan du ställa dig vid kanten av den mellansvenska isranden, där inlandsisens kant låg alldeles norr om Landsort. Då Baltiska issjön var som störst och det stora dramat under två år inträffade, för 11 620 år sedan (ja, man vet faktiskt det!). Läs här om det och om var på Landsort det här upplevs där det hände.