Öja studsar upp och ner

Öja vid istidens slut. Den har börjat mer än två miljoner år tidigare. Tiden är ett av de kallaste kapitlen i jordens fyra och en halv miljarder års historia. Tiden markerar kulmen av femtio miljoner år av global nedkylning vilken orsakas av att Himalaya växer och därigenom skapar en massiv sänka för koldioxid atmosfären, vilket i sin tur leder till att växthuseffekten försvagas och jorden blir kallare.

Under istiden växer och krymper enorma inlandsisar i en 20-, 40- och 100-tusen-årsrytm som bestäms av astronomiska cykler. Varje gång isen växer fram trycks landet ner av isens tyngd och varje gång isen drar sig tillbaka studsar landet upp igen.
I takt med denna naturliga rytm trycks Öja ner av isen endast för att studsa tillbaka, om och om igen under mer än två miljoner år. Vid Öjas senaste försök framträder öns högsta punkt från Östersjön som en litet skär för tre tusen år sedan.
Ristmarkeringar i Österhamn som preciserar havsnivån i 1800 och 1900 vittnar om att Öja har stigit med ungefär 50 cm varje hundra år (sett över en längre period).

Om vi blickar framåt till en framtid i skuggan av människans påverkan på klimatet kommer inte bara landet utan också havet att stiga. Halvvägs genom nästa årtionde kan havsnivåhöjning komma att köra om landhöjningen och då börjar Öja sjunka i vågorna igen, den här gången påskyndat och ur takt med naturen på grund av människans påverkan.
Här har forskare vid University of Dundee simulerat hur det skulle te sig med ett istäcke på 1 km ovanpå staden.