Landsorts fyr – en kronologi

Att det finns en (fyr)båk på Landsort nämns första gången i Johan Månssons ”Siööbok” 1644. År 1651 får borgaren i Stockholm Abraham van Eijck och hans kompanjon Göran Gardiner Amiralitetets uppdrag att bygga en fyrbåk på Landsort. Redan året efter lär drottning Kristina avskaffa densamma.
1659 är det borgaren i Stockholm Johan van der Hagen som får kungligt privilegium på att bygga och inrätta en fyrbåk vid Landsort. Han skulle erhålla lastpenning á 4 öre silvermynt per läst av de fartyg som passerade. Johan byggde en träbåk.
År 1661 befaller Karl XI att en stenfyr ska byggas och samme van der Hagen får kontrakt på byggnationen. Någon stenfyr byggs inte utan man fortsätter att använda den gamla träbåken. Denna brinner ner den 17 september 1686.

Det är nu Johans änka Margareta van der Hagen som har tagit över. Hon kommer överens med Amiralitetet om att ett stentorn ska byggas. Fyren ska förses med stålspeglar för att förstärka skenet. Det nya tornet står klart 1689/1690. Fyren eldades från början med stenkol. Först i en järnkorg som hängde utanför själva fyren, senare placerades eldhärden mitt på fyrens tak.
Fyren var privatägd fram till 1839 då Kronan köpte in den. Den fick sitt karakteristiska utseende efter en större ombyggnad 1869/70. Överdelen, som då var i dåligt skick, sprängdes bort och den koniska toppen av järn byggdes. Fotogenlampor och en linsapparat tillverkade i Paris monterades. Arbetet leddes av fyringenjören Nils Gustaf von Heidenstam.
1938 elektrifierades fyren tillsammans med resten av ön. Fyrpersonalen drogs in 1963 och fyren automatiserades.