När S/S Heimdal närmade sig klipporna behövde lotsen och fartygets befälhavare fatta flera viktiga beslut om fartygets fart. Det handlade bland annat om faran för båtmännen ombord på lotsbåten, som fortfarande befann sig längs fartygssidan. Fartyget behövde hålla farten uppe för att kunna gira bort från klipporna. Men samtidigt behövde farten sänkas för att lotsbåten skulle komma loss från fartyget. Man valde det senare. ”Komma loss” – vad handlar det här om?
Det här handlar om ett fenomen som den schweiziske forskaren Daniel Bernouilli beskrev redan på 1700-talet. Det gäller det fenomen som också gör att flygplan över huvud taget kan flyga. I grunden handlar det om hastigheten i gaser (luft) och vätskor (vatten) som strömmar. Om hastigheten ökar så minskar trycket. För ett flygplan innebär dess vingkonstruktion att det då bildas ett lågt tryck på vingarnas ovansida och planet lyfter, sugs uppåt. För en lotsbåt betyder det att ett bildas ett lågt tryck mellan lotsbåtens och fartygets skrov; lotsbåten sugs in mot fartygssidan.
Tidigare lotsen Dorje Hellgren berättar om en lotsning där han skulle lämna fartyget vid en fart på 24 knop, dvs som en Gotlandsbåt i full fart. Lotsbåten kunde över huvud taget inte komma loss. Fartygets fart fick sänkas dramatiskt. Lotsbordning sker vanligen i 8 knop, men kan bli 10 knop eftersom fartyget ofta inte hinner dra ner farten. I farter runt 5-6 knop är de här krafterna ett mycket litet problem.
Att hantera bordningsproceduren kräver ett bra handlag av båtmannen på lotsbåten, främst förstås i hårt väder, men alltså också i andra fall. Trots medvetenheten om de här förhållandena inträffade i Sverige på 1980-talet en olycka med dödlig utgång när det här fenomenet orsakade en lotsbåt att tappa roderkontroll och skära in under fartygets bog.